onsdag 16 november 2011

Planetary

Satt några sekunder och funderade på vad som skulle bli kvällens rubrik. Fastnade för Planetary, riktigt skön serie av Warren Ellis och John Cassaday. Loves it, rekommenderas. Wildstorm släppte en hel del riktigt bra serier. Lite vuxnare, lite råare, lite intressantare. De flesta jag pratat serier med någon gång känner till Midnighter och Apollo, det gifta paret som är pastischer på Batman och Superman. Genialiskt och awesome. Not that anyone cares, men så är det. Tänker inte gå in på någon backstory eller förklaring, det är bara jävligt bra.
   Ibland är det bara skönt att smita in i en annan värld. Det kanske finns superhjältar, troll, onda demoner, elaka utomjordingar, häftig magi, blod och våld. Har så otroligt livlig fantasi, jag lever mig in i det jag läser, det jag spelar, eller det jag ser. Oftast väldigt skönt att för en stund vara någon annan, uppleva någonting som inte går att uppleva. Minns att jag som liten ibland nästan fick ont för att mina fantasier inte kunde bli på riktig. Att jag aldrig skulle kunna flyga utan farkost, aldrig bli omänskligt stark, aldrig få superkrafter. Minns känslan, kan nästan frammana den nu också. Jag tycker om att leva och vara verklig. Missförstå inte. Fantasin är dock väldigt stark och kraftfull inom mig.
   Såg till exempel filmen The Pianist igår. Blev berörd på ett visst sätt. Ibland VAR jag där, kände rädslan, maktlösheten och hopplösheten. Självklart kan jag inte ens börja förstå hur de kände, men någon del i mig lever mig in, använder antagligen mina egna svaga upplevelser och försöker att översätta dem. Det är svårt att förklara, men det känns verkligen när det smyger sig på.
   Att leva sig in kan vara det bästa som finns ibland. Med lite tur kommer jag aldrig att vara med om någonting liknande, men det kan vara bra att försöka känna på olika aspekter av sin mänsklighet.

Nu blev det som vanligt en massa onödigt och konstigt svammel, men vad förväntar man sig 00:20 liksom. Någonting måste man sysselsätta det allestädes närvarande medvetandet med innan sömnens underbara mörker behagar infinna sig, behagar tvätta bort den grå, vakna världen.

Tills dess är det musik. Serier. Futurama. Film. Eller kanske helt enkelt inte ett jävla skit.

Rubriken: En serie.

1 kommentar:

  1. The Pianist har jag också sett... en sån där film som inte riktigt släpper taget när man har tittat på den!

    SvaraRadera