The Ancient Plague

Sitter just på stationen i Degerfors och väntar på mitt tåg, det tåg som ska ta mig till Stockholm, för att sedan färdas mot norrland. Laptop plus mobilt bredband finns med för att kunna dokumentera min resa. Vädret är fint, det finns ett litet fik här på stationen som jag tänkte handla lite på. Njuta av den sköna värmen, vinden som kyler. Det verkar vara pensionärsträff här också för den delen. Det var allt jag ville säga just nu.

Rubriken: Kreator - The Ancient Plague

Spit On Me

Så, kära icke-existerande följare, här är jag, och där är du/ni. I avdelningen problem som borde förpassas till tonåren så krånglar min mobiltelefon. Det är uttaget för hörlurarna som fått för sig att glappa, och för någon vars första kärlek var musik är detta givetvis ett litet problem. Det öppnade däremot för en nostalgitripp då en gammal mp3-spelare hittades. Där är en stillbild från min musiksmak från två år sedan sparad. Mycket intressant. Man (läs: jag) blir ganska road när gamla favoriter återupptäcks. Hade totalt glömt bort precis hur bra Pagan's Mind kan vara. Plattan Enigmatic Calling är en orgie i sköna melodier. Fuck yeah says the ears and makes love to the sound. Det är dagens tips. Leta reda på ett bortglömd blandband/bränd cd/mp3-spelare och lyssna. Jag garanterar att någon låt kommer att jaga upp mungiporna i ett leende du inte hade förväntat dig just idag. Dagens blogginläggstitel (bäst ord ever?) är dock mer sentida. Funderar starkt på att slänga in alla titlar jag använt i en spotify-lista.

Rubriken: Sister - Spit On Me

Help is on the Way

Sådär, då var högskoleprovet skrivet. Matematiken gick totalt åt helvete, utan att överdriva det minsta. 32/40 på första verbala delen, 9/40 på matten, 36/40 på den andra verbala delen, och slutligen 12/40 på den sista mattedelen. Det är verkligen inte min grej det där med matematik. Men, av 20 ord satte jag 18. Det är inte allt för dåligt. Tror inte att jag kan söka någonstans på de här poängen, men jag får göra om det i höst. Plugga på mina räknekunskaper. Känslan av att vända blad, stirra, och sen inte förstå ett skit av det som stod var inte rolig. Då tänkte jag stilla "det är nog såhär skenben känner sig hela tiden".  

Skenben är då vår arbetskamrat som inte längre är en arbetskamrat. Genom vad jag bara kan beskriva som inkompetent ledarskap så har den gamla gruppen fallit isär. Ska inte gå in på några detaljer, men arbetsplatsen blir bara sämre och sämre. Det beror inte på kollegorna, de är fräsiga. Det beror på ledarskapet i mitt tycke. När någon som jobbat 18 år på samma bygge får en erinran för någonting som inte är en big deal, då är det någonting som slagit slint. Jag gissar på att många är jävligt trötta nu.

Vi firade iallafall att Skenben går vidare med att toppsade hennes plats, och ge henne en Strap-On. Det här kan kräva sina förklaringar. Ända sedan Skenben började i gruppen har hon varit bra på att säga lite småkonstiga saker. I allmänna samtal dyker hon in med huvudet före med sitt "en gång" som start på en anekdot som inte har någonting med ämnet att göra. Vi har klassiker som "ibland hör jag inte vad folk säger för att jag börjar tänka att jag ska lyssna, och då är jag för koncentrerad på att tänka, så jag hör inte vad de säger". Inget direkt citat, men andemeningen var sådan. Ett tag filosoferade vi över att hon hade en garderob full med strap-ons. Därav presenten. Att damen i fråga sedan viftade lyckligt med sitt nya njutnings-don över hela avdelningen var en bonus. Platsen blev nedlusad med tops då hon "en gång" berättade att hennes veterinär minsann sagt att om en löpande katt är jobbig så kan man tillfredställa katten med en tops. Lycka till i framtiden, skenben.

Det blev någon typ av avskedsfest igår. Händelserikt och bra. Satt som klistrad framför intrigerna som utspelade sig.

Sådär. Det var några ord från mig såhär på en söndag. Nu ska jag spela Halo, nosa på toblerone, och fantisera om framtiden.

Rubriken: Rise Against - Help is on the Way