Everybody's Gone to War

Diskuterade med en arbetskamrat idag som har inställningen "jag är den jag är, ingenting kan ändra på mig". Låt oss fundera på det. Tio sekunder senare blir svaret "vilket jävla skitsnack". En människas personlighet är verkligen inte satt i sten. Få en hjärnskada så kan hela du bli förändrad. Gå igenom en traumatisk upplevelse så kan en annars så glad person bli angripen av post-traumatisk stress och gå ned sig totalt. Mitt svar blev någonting i stil med "ge mig en vecka". En veckas tortyr skulle nog kunna förändra personen ganska radikalt, om det gjordes rätt. Varför tycker folk att det är ett okej försvar? "Jag säger ju bara vad jag tycker". "Jag är ju bara den jag är". Som att det på något sätt rättfärdigar dåliga argument och inskränkta inställningar till vår omvärld. Säger man "jag hatar homosexuella" så kan man inte skydda sig med "men jag säger ju bara vad jag tycker". Det är en irrationell åsikt som inte grundar sig på fakta. Folk är nästan besatta av att inte bli kränkta, men att få kränka andra. Fuck you. Håll alla ämnen öppna. Diskutera. Skämta om saker och ting, för upp dem till ytan. I slutändan, försök att fatta beslut utefter fakta, inte utefter dina fördomar.

Rubriken: Nerina Pallot - Everybody's Gone to War

Come to the Feast

Har lyssnat på lite gamla klassiker nu de senaste dagarna, tänka sig vad mycket bra musik det finns. Hittade några låtar som storasyster varit med och gjort. Vem minns inte klassikerna Why D'ya Waste Your Time, eller Save Yourself? Måste säga att just Save Yourself är riktigt bra. Skulle vara kul att höra en bra inspelning av den låten. I Know That You Know är inte så himla tokig den heller. Förutom att sången är mesig, muhahaha.

Ikväll bär det av till Katten för att inta lite alkohol med Warrior Princess och tidigare nämnda Katt. Få se om någonting roligt händer som kan rapporteras.

För övrigt så är det alltid roligt med kommentarer, så här kommer ett shout out till min fräsiga morfar, och min fräsiga mormor. Ni är awesome! Kan också säga att diverse valpbilder från Ingela's Saints alltid går hem.

Rubriken: Jaded Heart - Come to the Feast

Gibberish

Att vara eller inte vara ursvensk, nationalism. Ännu en sak jag har svårt att förstå. Bara för att du råkar dela geografiskt område med vissa så ska dessa anses vara bättre än andra? Än värre är att dela område med några som är i stort sett lika som dig fast ni är oense angående en liten detalj, och måste därför kriga mot dem. Irrationellt. I dagens samhälle som blir mer och mer internationellt i och med internet så känns det inte som om det finns någon plats för sådant nonsens. Sen kan det gå fel åt andra hållet. Fånigt att inte få sjunga nationalsången på skolavslutningar (även om det kvittar mig), fånigt att inte få sjunga traditionella sommarsånger för att de har kristet ursprung (även om det kvittar mig). Ja jisses. Vart är vi på väg? Vad är meningen med att vara nationalistisk idag? Varför kan vi inte bara gå på individen i sig istället för etnicitet? En person kan vara en idiot oavsett om hen är född i Sudan eller Småland. Korkat I say. Extremt korkat.

Kom också att tänka på "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Det håller inte. Tänk om jag tycker om att bli slagen i ansiktet, ska jag då gå omkring och slå andra i ansiktet? Trodde väl inte det. Dessa personer finns, även om det var ett något extremt exempel. Vi är inte alla lika även om vi produceras i samma grundmatris. Små skillnader gör mer än stora likheter.

Dagens ramblings av en outbildad ateistisk skeptiker.

Rubriken: Spock's Beard - Gibberish

Maleficium

Nu har man hamnat i jobblunken igen. Det är förvånansvärt vad fort man anpassar sig egentligen. Jobba på veckorna, drick några öl på helgerna, vänta på lön. Så fortsätter det så. Om och om igen. Lägenheten behöver verkligen städas, men det är ju så fruktansvärt tråkigt.

Maleificium, har för mig att det betyder förgöring (orkar inte kolla upp det) vilket var vad man brände folk på bål för. Häxeri förstår ni. Fanns en berömd bok vid namn Häxhammaren, Malleus Maleficarum. Skrevs av en inkvisitor förstår ni. De tyckte inte om häxor. Spännande grejer.

Tänkte bara skriva några rader så att världen förstår att jag lever. Nu blir det kyckling och pommes frittes i härlig symbios med UFC: Fight Night.

Rubriken: Morgana Lefay: Maleficium.

El Rey De Los Chingones

Så var det dags igen. Hade egentligen tänkt skriva ett långt inlägg om varför jag ser mig själv som ateist och skeptiker, men tror att det får vänta tills jag verkligen har tid att sätta mig ned och fundera igenom det. Det kommer att bli en väldigt lång förklaring. Det har triggats lite på grund av Cissi Wallins debattartikel i Metro om vad hon kallar naturmedicin, men alternativmedicin verkar lite mer korrekt. Förstår inte riktigt hur man kan förkasta homeopati men tro på healing. Hur går det ihop? Hur kan man anse att "det funkade ju för mig" och "jag upplever att det fungerar" som seriösa argument? Ska inte raljera om det, men det stör mig lite. Det finns personer som är mycket smartare än mig och mycket mer vältaliga som avhandlat det här. Kolla gärna denna  tråd på VoF's forum.

Punkt två på agendan. Om sisådär fem timmar beger jag mig till studion för att antagligen lägga lite synth på Return to the Void, och se på när Olle kör lite fräsiga solon. Sen är vi klara. Fem låtar som självklart kickar ass! Planen är att skicka iväg och trycka upp skivor, så snart kan ni köpa era egna Wasted Business-plattor för en billig peng. Plastficka, men ändå, lite fräsigt är det ju. Autografer går att ordna, kostar inget extra. För de som känner till oss (och inte läst tidigare inlägg, eller ja, det är nog ingen som läser något inlägg) så har vi gjort om tre låtar, och spelat in två nya. Känns kanske Leave It All Behind, As We Grow Cold och Return to the Void igen? Sedan har vi ju den söta Love Elusive, och den köttiga At the End of the Day. Kanske till och med slänger upp några rader om texterna eftersom jag skrivit dem. Den sistnämnda är väldigt personlig.

Finns det en punkt tre? Nja, har blivit lite småkär i det spanska språket. Kolla upp Chingon med El Rey De Los Chingones! Har fått för mig att det betyder skitstövlarnas konung. Storasyster kanske kan sprida lite ljus över det språkliga mörkret? Robert Rodriguez lirar tydligen gitarr i det bandet. Utan honom kallar de sig Del Castillo. Riktigt sköna saker. Vad vore jag utan musik.

Punkt fyra. På lördag är det inflyttningsfest hos en jobbarkompis. Katten ska dit, den finska krigaren som återkommit ska dit, och kanske The Warrior Princess, samt Häst-Erik von Skenben. Är smått tveksam. Är det värt? Borde ha en omröstning på sidan så att jag från olika datorer kunde gå in och låtsas vara olika okända som läser den här bloggen. Rösta och kommentera mig själv men som andra liksom.

Punkt fem. Min fantasi har gått apeshit, Så fort jag blundar när jag är småtrött så hamnar jag i någon typ av Neil Gaiman/Stephen King-värld. Vet inte vad som triggat det. Kanske för att jag läst The Walking Dead och American Vampire. Kanske har alla zombiefilmer och liknande satt igång det. Smått intressant, får massa idér till vrickade noveller och berättande dikter. Någon som vill ha smakprov?

Nu är jag klar med att skriva till den fiktiva person som i mitt huvud läser det här.

Rubriken: Chingon - El Rey De Los Chingones

Simple Man

Så, då var min semester slut. Om sisådär 20 minuter så tar jag den välbekanta promenaden till jobbet. Jag har verkligen inte gjort någonting på min semester. Inte någonting. Det blev en värdig avslutning iallafall, helgen var rolig. Har fått göra narr av folk, och hade två roliga kvällar på krogen. Det låter konstigt, och ovanligt, men det är sant. Tillbaka till vardagslunken. Hamsterhjulet.

Har nytvättade kläder, nyrakad, nyduschad, och nyborstade tänder. Det låter ansträngande, det var det inte.

Kan även tipsa om den skojiga TV-serien 1000 ways to die. Tar upp folk som dött på spektakulära sätt. Riktigt rolig faktiskt.

Rubriken: Lynyrd Skynyrd - Simple Man