Ibland känns det som om lite struktur vore på sin plats. Har ju en hel del åsikter, och skulle nog kunna skriva ganska långa inlägg om just struktur fanns. Men det låter ansträngande, och blir väldigt ofta trött i huvudet av jobbet.
Sociala medier påverkar allt mer och mer. Personligen har jag märkt det på att folk lagt ut mina interaktioner med dem i min yrkesroll på bloggar och forum. Häromdagen blev en kollega kontaktad på Facebook. What's the deal? För mig känns det otroligt konstigt att folk inte kan skilja på din yrkesroll och dig som person. Det är nästan creepy. Är ganska nöjd över att inte ha facebook just nu.
Är också lite irriterad på "troendes" (må det vara LCHF-galningar, nyandliga eller überreligiösas) förmåga att slänga upp falsk dikotomi och stjäla retorik. Snackar vi till exempel förespråkare för Intelligent Design så snackas det om ateistisk fanatism, de använder uttrycket Darwinism som om det vore en religion. Antingen har ni eller vi rätt, punkt. Det verkar vara smått utbrett att inte lita på vetenskap. Varför? Det kan bero på väldigt mycket missförstånd om vad vetenskap ÄR. En metod. En metod för att ta reda på vad som stämmer och vad som inte stämmer. Är vi nyfikna på homeopati? Då genomför vi kontrollerade studier där vi provar oss fram och ser om det fungerar. Vi randomiserar och dubbelblindar för att eliminera så mycket felkällor som möjligt. Någonstans måste vi kolla på hur rimligt det verkar. Vad vet vi om omvärlden? Vad säger fysikens lagar? Hur är det rent kemiskt?
Kan ibland bli lite aggressiv i min framtoning när sådana saker förs på tal. Jag bryr mig, Jag bryr mig om vad vi kan "bevisa", få fram evidens för. Jag är inte helt säker på någonting då världen är en väldigt konstig plats. Men vetenskapen ger mig redskap för att kunna ta ställning till vad som verkar troligt, och vad som verkar mindre troligt. Kritiskt tänkande och vetenskaplig skepticism, blandat med en hel del cynism och mörk humor gör att jag orkar fortsätta traggla vidare, och bli fascinerad. Säger som Phil Plait: The universe is cool enough without making up crap about it. En av mina personliga hjältar just nu är Richard Feynman, han hade en hel del fräsigt att säga i ämnet. Och vet ni vad det absolut viktigaste är? Att vara kritisk mot sig själv. Att vara skeptisk mot vad man tror sig veta. Att våga erkänna att man har fel, att ändra sig när ny information tillkommer. Det är jävligt svårt, man lyckas inte alltid, men det är väldigt bra att sträva efter.
Är det någon som läser den här bloggen som undrar över några av uttrycken som förekommer i det här inlägget?
Var skeptiska. Det är inte fult. Det innebär inte att man prompt säger "det här finns inte". Det innebär inte att man inte ser skönhet. Det innebär inte att man inte kan känna kärlek, att man inte kan förundras.
Rubriken: Pat Benatar - Love is a Battlefield
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar