De flesta av mina texter är egentligen ganska standard. Den handlar rätt och slätt om krig, om att känna meningslöshet inför vår framtid, och om att förlora vår mänsklighet. Att bli kallar och kallare både som en metafor för att dö och som en metafor för förlust av känslor. Refrängen handlar om att vi borde lära oss av våra misstag, att se tillbaka på vad som gick fel och korrigera vår kurs med det i åtanke. Andra versen behandlar hur media förändrar vår syn på omvärlden. Så fort det bryter ut ett krig så kan vi vara där, se bilderna, se smärtan och all ångest utan att behöva lämna tryggheten. Med tillgång till så mycket elände så kan det nog vara lätt att känna sig avtrubbad, att bli kall inombords.
Imaginary, illusions cast malevolence
Escalating conflicts and pure violence
Reaching out, our cries go unheard
Peace is far away, it's just a word
My heart is aching for those who hurt
Is there no hope, will we ever learn?
If there is no answer, should we go on?
And as we're killing, something is wrong
Like a mirror into the distant past
I ponder 'bout the things that never last
Millenia of long forgotten lore
Of what we used to be before
If we are to learn how to survive
We have to save those who left behind
And the memories of all the long dead old
We watch them die, as we grow cold
Global disasters, broadcasts that reach us all
The bombs are falling, foretelling our coming fall
Compassions lost, we forgott how to care
Our souls are screaming, but no one hears
These words are empty, hollow beats inside our chests
Should we continue, we'll fail this final test
If there is no answer, should we go on?
And as we're killing, something is wrong
Like a mirror into the distant past
I ponder 'bout the things that never last
Millenia of long forgotten lore
Of what we used to be before
If we are to learn how to survive
We have to save those who left behind
And the memories of all the long dead old
We watch them die, as we grow cold
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar