torsdag 24 november 2011

I Gave You All

Man skulle kunnna skriva en hel del om man tänker lite på rubriken. Känner ofta så efter kraschade förhållanden. Men det låter vi bli!

Det här blir mitt hundrade blogginlägg. Så mycket tid har spenderats på någonting som betyder så lite. Ganska fascinerande egentligen.

Semestern blev beviljad! Hemskt skönt måste jag säga. E åker hem nästa söndag, så nästa vecka är planen att hitta på en massa saker. Eventuellt åka till barndomssorten och se hur folk sköter sig. Sen får det bli att ta tag i matematiken. Har så mycket grunder som behöver en refresh.

Finns även på twitter nu. Användarnamnet lämnar jag dock hemligt, dels för att ingen bryr sig, och dels för att jag är så jävlans vrång.

Cheerio!

Rubriken: Mumford & Sons - I Gave You All

måndag 21 november 2011

Analys: As We Grow Cold


Tänkte för mitt eget nöjes skull lägga upp lite korta analyser av texterna till våra låtar. Svårt, det är jag som skrivit dem. Men ändå.

De flesta av mina texter är egentligen ganska standard. Den handlar rätt och slätt om krig, om att känna meningslöshet inför vår framtid, och om att förlora vår mänsklighet. Att bli kallar och kallare både som en metafor för att dö och som en metafor för förlust av känslor. Refrängen handlar om att vi borde lära oss av våra misstag, att se tillbaka på vad som gick fel och korrigera vår kurs med det i åtanke. Andra versen behandlar hur media förändrar vår syn på omvärlden. Så fort det bryter ut ett krig så kan vi vara där, se bilderna, se smärtan och all ångest utan att behöva lämna tryggheten. Med tillgång till så mycket elände så kan det nog vara lätt att känna sig avtrubbad, att bli kall inombords.

Imaginary, illusions cast malevolence
Escalating conflicts and pure violence
Reaching out, our cries go unheard
Peace is far away, it's just a word
My heart is aching for those who hurt
Is there no hope, will we ever learn?
If there is no answer, should we go on?
And as we're killing, something is wrong

Like a mirror into the distant past
I ponder 'bout the things that never last
Millenia of long forgotten lore
Of what we used to be before
If we are to learn how to survive
We have to save those who left behind
And the memories of all the long dead old
We watch them die, as we grow cold

Global disasters, broadcasts that reach us all
The bombs are falling, foretelling our coming fall
Compassions lost, we forgott how to care
Our souls are screaming, but no one hears
These words are empty, hollow beats inside our chests
Should we continue, we'll fail this final test
If there is no answer, should we go on?
And as we're killing, something is wrong

Like a mirror into the distant past
I ponder 'bout the things that never last
Millenia of long forgotten lore
Of what we used to be before
If we are to learn how to survive
We have to save those who left behind
And the memories of all the long dead old
We watch them die, as we grow cold


Födelsedag

Big fucking woop. Som jag sagt flera gånger idag, det var ingen bedrift från min sida att födas. Kanske borde ge morsan och farsan en varsin present för att ha satt mig till världen? Firar genom att ta en födelsedagsöl och ett glas vin.





Rubriken: Efterbliven tradition

söndag 20 november 2011

Return to the Void

Nu är låtarna klara! Det här inlägget kommer bara att innehålla skamlös reklam. Så:

Wasted Business på Myspace
Wasted Business på YouTube

Och så har vi en av låtarna här:


Rubriken: Wasted Business - Return to the Void

fredag 18 november 2011

Wake Up Call

Vem har inte någon gång hatat väckarklockan?

Har fått min första present, håll i hatten, KEE MARCELLO'S AUTOGRAF! Det är ganska coolt faktiskt. Stort tack till de ansvariga.

Det är bra att spara på enkronor. Fick ihop 1 090:- i en myntautomat. Woho, fräsigt.

Lite för trött för att bry mig nu. Fredag. Har ansökt om semester från nästa onsdag och två veckor fram. Hoppas att den blir beviljad, är lite lite lite trött.

Rubriken: Allen/Lande - Wake Up Call

onsdag 16 november 2011

Planetary

Satt några sekunder och funderade på vad som skulle bli kvällens rubrik. Fastnade för Planetary, riktigt skön serie av Warren Ellis och John Cassaday. Loves it, rekommenderas. Wildstorm släppte en hel del riktigt bra serier. Lite vuxnare, lite råare, lite intressantare. De flesta jag pratat serier med någon gång känner till Midnighter och Apollo, det gifta paret som är pastischer på Batman och Superman. Genialiskt och awesome. Not that anyone cares, men så är det. Tänker inte gå in på någon backstory eller förklaring, det är bara jävligt bra.
   Ibland är det bara skönt att smita in i en annan värld. Det kanske finns superhjältar, troll, onda demoner, elaka utomjordingar, häftig magi, blod och våld. Har så otroligt livlig fantasi, jag lever mig in i det jag läser, det jag spelar, eller det jag ser. Oftast väldigt skönt att för en stund vara någon annan, uppleva någonting som inte går att uppleva. Minns att jag som liten ibland nästan fick ont för att mina fantasier inte kunde bli på riktig. Att jag aldrig skulle kunna flyga utan farkost, aldrig bli omänskligt stark, aldrig få superkrafter. Minns känslan, kan nästan frammana den nu också. Jag tycker om att leva och vara verklig. Missförstå inte. Fantasin är dock väldigt stark och kraftfull inom mig.
   Såg till exempel filmen The Pianist igår. Blev berörd på ett visst sätt. Ibland VAR jag där, kände rädslan, maktlösheten och hopplösheten. Självklart kan jag inte ens börja förstå hur de kände, men någon del i mig lever mig in, använder antagligen mina egna svaga upplevelser och försöker att översätta dem. Det är svårt att förklara, men det känns verkligen när det smyger sig på.
   Att leva sig in kan vara det bästa som finns ibland. Med lite tur kommer jag aldrig att vara med om någonting liknande, men det kan vara bra att försöka känna på olika aspekter av sin mänsklighet.

Nu blev det som vanligt en massa onödigt och konstigt svammel, men vad förväntar man sig 00:20 liksom. Någonting måste man sysselsätta det allestädes närvarande medvetandet med innan sömnens underbara mörker behagar infinna sig, behagar tvätta bort den grå, vakna världen.

Tills dess är det musik. Serier. Futurama. Film. Eller kanske helt enkelt inte ett jävla skit.

Rubriken: En serie.

tisdag 15 november 2011

Evil Eye

Det var roligt på så många olika nivåer.

Konceptet i sig är ganska roligt, och vårt fina hornepärtecken som används inom hårdrocken kommer bland annat från Ronnie James Dio (vila i frid), som fick det från en gammal släkting som i sin tur använde det som ett tecken mot det onda ögat, malocchio. Thus ends todays lesson.

Intet nytt under solen. Sitter och vill att våra låtar ska bli färdiga. Ett jävla tjat om det, men är riktigt spänd. De gamla inspelningarna är bristfälliga, speciellt med tanke på sången, så det ska bli skoj med lite bättre inspelad sång. As We Grow Cold lät rätt lovande faktiskt. Mixningen gjorde en hel jävla del.

Rubriken: Fu Mancu - Evil Eye

måndag 14 november 2011

Seize the Day

Snart är jag 26 år. Har ingen direkt åldersnoja, har nog aldrig haft det vad jag kan minnas. Men det vore trevligt att kunna se tillbaka på livet och känna att man gjort någonting bra. Det kändes meningsfullt att leka plastpappa, att tvinga upp sig på morgonen, leka packhäst och ha en unge på axlarna till dagis. Det kändes meningsfullt. Plugga vore någonting, men vad? Var? Man hamnar ganska lätt i någon sorts for, man fastnar. Sökandet efter ny kunskap avstannar och man bara glider med.

Har inte varit i barndomsbyn på länge, det känns som om det kan vara dags snart. Måste hälsa på systersson, systrarna, föräldrarna, osv. Har inga vänner där, men det har sina förklaringar. They suck, mwahahah!

Dagens hatobjekt: ordspråk. What's up with them? Ordspråk och citat. Meningslöst att dra upp, ordspråk stämmer sällan. The early bird catches the worm. Fuck that shit, jag är ingen fågel och hatar att gå upp tidigt. Vill jag ha någonting köper jag det på konsum. Man är bara så lycklig eller olycklig som man tror sig vara? Fuck that shit. Man formar inte omvärlden till så stor grad. Blir din hund påkörd av ett tåg, ditt barn kidnappas och mördas, och du får en stroke så tvivlar jag på att tro kan rädda dig. Nära skjuter ingen hare? Pffft, granatkastare, pansarvagn. Poängen är att DE STÄMMER INTE. Hänvisa inte till gammal folktro eller bondförnuft när det inte leder någonstans. Irrationella jävlar.

För den som bryr sig, i fredags fick jag den färdigmixade versionen av As We Grow Cold, den blev fan rätt häftig. Lille Trummiz snackade om att de skulle mastras i veckan. Att vänta är jobbigt, men det fick vara värt det.

Rubriken: Demons & Wizards - Seize the Day

Another Night in Londen

Rastlös, trött men ändå inte, irriterad som vanligt. Det finns så mycket att irritera sig på, så mycket att fundera över. Ibland kan man undra över hur människor överlag inte blir galna.
I gengäld så lever vi. Det är svårt att vara helg och hållet bitter av den anledning. Sannolikheten för att just jag skulle bli till är så ofantligt löjligt låg att man skrattar. Med det i bakhuvudet ser inte saker så mörka ut. Men ändå, det finns alltid saker att irritera sig på, störa sig på, och kanske till och med gråta en skvätt över.

Helgen är slut. En till vecka av tragglande, det känns som om allting jämnas ut och blir homogent. Saker och ting har en tendens att över det stora hela bara bli samma och lika. Ibland meningsfullt, ibland helt meningslöst.

Oh well. En gång fotograferade jag, och sen trixade jag med bilden. Den heter Lars.




Rubriken: DevilDriver - Another Night in London

fredag 11 november 2011

Forever Alone





Rubriken: Meme (Forever Alone)

A Question of Heaven

Vissa kvällar sitter man bara och tänker på människor man känt, människor man inte längre känner, och människor som inte längre är i livet. Tänker inte direkt skriva någon hyllning till någon. Tänker bara sitta här och minnas de som gått hädan och vad de haft för inverkan på mitt liv. Att lyssna på musik är väldigt kraftfullt, det triggar igång saker.

Det verkar vara vanligt att helgonförklara de som dött. Glömma bort deras skavanker och framhäva deras bra sidor lite för mycket. Jag tycker om att minnas hela människor. Det som gjorde mig arg, det som gjorde mig ledsen, det som gjorde mig glad. Att bara minnas en sida är nästan som att rita en karikatyr, att förstora vissa aspekter och förminska andra. Ingen är komplett. Människor förtjänar att bli ihågkomna som de var.

När jag dör vill jag inte ha en kyrklig begravning. Först och främst vill jag kremeras och bli en diamant. Jag vill att diamanten sätts in i ett smycke, och jag vill att någon jag tyckte om bär smycket. Gärna mitt barn, men let's face it, det är osannolikt att jag faktiskt får avkomma. Jag vill att det ska finnas ett liveband och en komiker under ceremonin. Jag vill att det ska finnas en öppen bar, att folk ska bli skitfulla och minnas det bra jag gjorde, och det dåliga. Jag vill att folk ska minnas vilken jävel jag var ibland, och att jag ibland var väldigt snäll. Låt det vara mitt testamente. Kom ihåg mig som jag faktiskt var, inte som ni ville att jag skulle vara.

Så ikväll ska jag minnas de som gått bort. De jag kände, de jag ville ha känt, folk som format mitt liv genom sin konst, eller genom att finnas i närheten.

Rubriken: Iced Earth - A Question of Heaven

tisdag 8 november 2011

...

...och den stora tröttheten sänkte sig över världen. Vad spelar det för roll om du har svart bälte i astrofysik, guldmedalj i mediumskap eller bara är en allmänt häftig kille.
   Du är trött, det finns inget glykogen i dina muskler. C2H5OH hjälper inte. Knarka koffein, inhalera Red Bull, få socker intravenöst. Skrik i vånda. Vråla i smärta som inte ens existerar. Få mental fibromyalgi, och hypokondrisk el-allergi. Ät glutamat och må dåligt utan anledning. Få för dig att aspartam är farligt, försök snorta lightprodukter.
   I slutändan så är du ändå bara naken med dina egna tankar. Sådär 04:13 när du vaknar och ser på klockan. Samma tid, varje natt. Samma sida av sängen, din stortå nuddar gaveln och mosar in sig i träet. Tick tock tick tock. Men så låter det inte längre. Alla klockor i lägenheten är digitala och luktar plast. Det finns inget almighty clockwork of tiny springs and microscopic cogs.
  Du är så känslig att du känner hur månen drar i dig, trots att dess påverkan är av storleksordningen antalet kolatomer i din kropp. Allting är quantum computing på utrikiska doppat i nanosås (1000−3).  Du är så känslig att du känner hur månen drar i dig, trots att dess påverkan är av storleksordningen antalet kolatomer i din kropp.

Det ovan betyder inte ett skit egentligen. Så blir det när man är hög på kaffe, smått trött, och bara allmänt uttråkad. Det är mest bara väldigt mysigt att höra knattret från tangenbordet. Rogivande, nästan sövande, men samtidigt för uppiggande för att egentligen vara bra. Det är inte rent nonsens. C2H5OH är etanol, etylalkohol, sprit, en psykoaktiv drog. El-allergi verkar mest vara hittepå, aspartam verkar inte alls vara farligt, och nano är en miljarddel. Månens inverkan på enskilda personer är så liten att den inte kan mätas. Fullmånen är en jävla myt, datum är dumheter. Klockslag, årstider och året som sådant är lite mer pawh-riiktiit. I princip allting kan ändra sig, knappt någonting är konstant. Köttmaffian och sockermaffian slåss om marknadsandelar, regeringen är korrupt och illuminati styr. Vänta, stryk den senaste meningen (det är inte den sista ännu).

Så mycket text, så lite substans. Ungefär som när medium argumenterar. Ooops, vad sjuttsingen sa jag nu. Ljus och kärlek för helvete. En stor fet jävla armatur rätt igenom pannbenet. Ett rosa moln av rakblad rätt igenom halspulsådern. Det är ljus och kärlek. Ifrågasätt inte! In i ledet, atteeeeeention!

Papy Abedi förlorade i helgen. Det var kanske inte så himla roligt. Men, nya tag! Alexander Gustafsson, Hamid Corassani, Papy Abedi, Reza Madadi, Magnus Cedenblad. Go go go! Vore jävligt coolt att se Reza i UFC. Magnus Cedenblad är en personlig favorit.

What else. Jag kommer nog snart på någonting. I have all the time in the world.

Eller?

Rubriken: Tre punkter.

Taunting Cobras

Jag är lite smått irriterad. Men bara lite. Det är egentligen ganska fånigt att bli arg över diskussioner på forum, men ibland så måste man ventilera. Har haft en rätt intressant "diskussion" med ett av Sveriges (tydligen) kändare medium. Tänker inte nämna namn och göra reklam. Det irriterar mig när man inte kan hålla sig till saken, det irriterar mig när man anklagar den ena parten för någonting och sedan låter bli att backa upp det, och det irriterar mig att ta den enkla vägen ut med "du fattar ju ändå inte" eller "det är lönlöst, jag ger ger mig, herra". Det är oförskämt och otrevligt att ignorera när man ber om belägg för saker man blivit beskylld för. Det är för övrigt också störande att läsa en text som ser ut att ha blivit skriven av en treåring, men vissa kan kanske inte hjälpa det. Men, rättstavning, eller? Att inte kunna uttrycka dig och att inte kunna stava gör att intrycket blir smått oseriöst. Omedvetet så tappar personen lite status och pondus.
  Om det är vad Sveriges mediala har att erbjuda, då är jag verkligen besviken.
Konstiga argument förs fram. Till exempel att vetenskapen kanske kan mäta det mediala om 100 år, eller att det krävs lång tid för att kunna förstå hur ett medium arbetar. Men varför? Om man har en förmåga att kontakta de döda så kanske det inte går att mäta "andevärlden". Man borde dock kunna mäta effekterna. Om ett medium har kontakt så känns det som att det mediet borde kunna svara på väldigt enkla frågor utan att behöva gräva och fiska. Men vad vet jag, jag kommer ju tydligen aldrig att förstå. Nej, fy fan säger jag. Oärliga och otrevliga. Jag är genuint nyfiken, men man blir jävligt avskräckt.
  En av dem använde för övrigt mörk materia och mörk energi i sin argumentation. For real. Utan att ha den minsta koll på koncepten, överhuvudtaget. Det är jävligt pinsamt att läsa. Sen när man påpekar att "men du, det där du skrev stämmer inte alls" så vänder man på steken med "meh, du förstår ju inte min analogier, det är synd om dig". Vem är det synd om? Den med bristfällig kunskap som inte kan få fram sina poänger eller den som påpekar att analogierna haltar åh det grövsta?
  Nu är jag ju inte speciellt objektiv i det hela. Är någon intresserad så är det lätt att ordna länkarna till de specifika forumtrådarna, Men det är ingen, so no worries!

In other news. Provade på ord-delen från två gamla högskoleprov idag. 17 av 20 på den ena, 35 av 40 på det andra. Inte helt nöjd, men det känns klart godkännt. Grävde upp en mattebok jag fått låna förut också, ska ta mig an det imorgon,. Fun fun fun.

Jobbveckan har börjat. På den fronten intet nytt. Vi tragglar på som vanligt. Spenderar mina dagar med att göra narr av folk och låtsas stöta på Snoken och Amber, bara för att. Man har inte roligare än man gör sig. Det är fanimej en salig blandning folk med en drös olika smeknamn. Eller vad sägs om Skenben, Snoken, Amber, J-dog, Angaxe the Warrior Princess eller Katten? Alla samtal spårar ur totalt, och hade det inte varit så så hade man antagligen inte orkat kvar. Man orkar med ganska mycket bara man har lagom störda människor omkring sig,

Bah. Det är sent och jag börjar om inte så många timmar. 08:45, så det är 6:40 kvar. Det där med sömn är ju gravt överskattat. Har inte drömt sådär roligt på ett tag nu heller. Fantasin har lugnat sig, kreativiteten vilar.

Det blev en hel del text, men så blir det när man är smått irriterad. Så gå igenom matchtapen imorgon och se på det lite mer objektivt. Jag tycker iallafall synd om folk som går till sådana oärliga medium som är så öppet dåliga och så öppet otrevliga.

Rubriken: Savatage - Taunting Cobras

måndag 7 november 2011

Totalt Jävla Mörker

Ett lite eget bandnamn faktiskt. Kommer tydligen från Cradle of Filth's första demo, total fucking darkness. Kläder av Filt. Geddit?

Ännu en helg avklarad och avnjuten. Snart väntar verkligheten (hihi) på jobbet.

Så vad är nytt för helgen? Har varit inblandad i en diskussion (på ett forum) angående medialitet, läst om mörk energi/mörk materia, samt spelat Myth 2 igen för första gången sedan Franco dog. Detverkar som om ordet skeptiker är ett svärord i vissa kretsar. Råkade också ut för ekvivokation då vetenskaplig skepticism blandades ihop med klimatskepticism (som blev en het potatis när VoF delade ut årets förvillare 2010 till Stockholmsinitiativet). Råkade ut för en del trevliga kommentarer, och en del väldigt otrevliga som ifrågasatte min intelligens. Men, så kan det gå.

Varför är skeptiker ett svärord? Varför är det så hemskt att bli ifrågasatt?

Det var allt för denna gång.

Rubriken: Ett band.

söndag 6 november 2011

Lobotomy

Ibland vore det bara skönt att bli lobotomerad. Men bara ibland.

Ligger här med en katt på bröstet, har officielt blivit en kattmöbel. Det tar cirka tre sekunder i snitt från det att jag lägger mig ned tills dess att katten krupit upp. Tramp tramp, spinna spinna, sen kasta sig handlöst. Helst så att ansiktet täcks så att det inte går att andas.

In other news så har inte speciellt mycket hänt sen sist. Bråkar på lite forum, läser på lite bloggar, funderar på diverse saker. Plugga-tankarna har legat på is ett tag men har kommit upp till ytan igen. Skaffat flera appar till mobilen som simulerar olika delar från högskoleprovet (främst ord-delen som jag behöver träna minst på). Har försökt mig på lite matte från gamla prov men det sitter fan inte alls. Måste leta reda på boken som lånats. Sista anmälningsdagen är 15 februari, tjata på mig för bövelen!

Btw, hur många klarar den här på rak arm?

Exempel

Kvantitet I: 8/9 + 1/81
Kvantitet II: 1 − 1/27
Vilken är minst?
Jag hade rätt, men på helt fel sätt.

Rubriken: Utrikiska för lobotomi.

torsdag 3 november 2011

Pussel

Jag har funderat lite på varför jag har en blogg. Det är inte direkt för att jag tänker bli känd eller tjäna pengar. Har alltid använt bortförklaringen "det är för att slippa prata med min släkt". Vilket inte riktigt stämmer men det är ju ganska roligt sagt, eller hur? Det är inte för att bli uppmärksammad. Så, varför? Helt ärligt, no idea. Ibland är det skönt att skriva av sig. Det är skönt att ventilera sina åsikter även om ingen läser eller svarar. Det är en publik dagbok, man kan gå tillbaka vid ett senare tillfälle och se hur livet var. Det ska bli spännande när (eller om) bloggen firar ett år. Gå tillbaka och se vad som hände då. Hur det var då. En del har ju ändå hänt under den här tiden som varit. Inte speciellt mycket betydelsefullt, men ändå.
Ursäkta, var tvungen att ta en paus för att underhålla min gäst.
Så vad får jag ut av det här? Vad får andra ut av det här? Det verkar som om vi får ett större och större behov av att hävda oss, att sociala medier har en enorm genomslagskraft. Det surrar i bloggosfären. Forumen är smockfulla och alla har åsikter. Vi har lätt att hitta våra meningsfränder och meningsmotståndare. Vi har att söka reda på information som affirmera vår position. Confirmation bias ftw. It's a great time to be alive, som det egentligen alltid är. Jag känner mig själv väldigt påverkad. I min lägenhet finns det just nu fyra datorer och två smartphones. Jag läser bloggar och forum på jobbet via min telefon. Jag sitter just nu med min netbook i knäet samtidigt som "stora datorn" startas upp. Jag kommer åt allt som finns på min stora dator via netbooken och tittar på film från stora datorn, till netbooken och ut på en 24'' skärm som finns i sovrummet. Allt detta via trådlöst nätverk. Min gäst tar också del av nätverket både med smarthpone och laptop. It's kinda awesome. Var vill jag komma? Ingen aning, det är mest bara spännande och intressant.

På tal om det. Vad heter ett fordon som fraktar kor?
Mooo-bil. Geddit? Mobil. Mooo-bil. Bäst. Skämt. Ever.

Kvällens rants.

Rubriken: En katt.

onsdag 2 november 2011

Free Fallin'

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg om dagens tankar. Först ska jag länka till ett inlägg från Pharyngula som i sin tur citerar ett inlägg från Feministe. Det handlar om våldtäkt, om den vanligaste varianten där det är en bekant som våldtar. Ska inte skriva mer om det, läs artikeln.

Håller på att läsa in mig lite på grundläggande matematik. Har upptäckt att man får en kick av att lösa problem, att det är skönt att bara slänga sig in i en helt rationell värld som styrs av logik. På den grundläggande nivån iallafall.

Har också läst in mig lite på aspartam, vilket är väldigt intressant. Har någon som läser (haha, just kidding) några åsikter i frågan? Har främst varit inne här och läst.

Sen var det inte speciellt mycket mer förutom att min laptop är så söt <3. En liten netbook, jätteskön att skriva på, håller laddningen 6 timmar eller mer. So awesome.

Rubriken: Tom Petty & The Heartbreakers - Free Fallin'

tisdag 1 november 2011

Love is a Battlefield

Ibland känns det som om lite struktur vore på sin plats. Har ju en hel del åsikter, och skulle nog kunna skriva ganska långa inlägg om just struktur fanns. Men det låter ansträngande, och blir väldigt ofta trött i huvudet av jobbet.

Sociala medier påverkar allt mer och mer. Personligen har jag märkt det på att folk lagt ut mina interaktioner med dem i min yrkesroll på bloggar och forum. Häromdagen blev en kollega kontaktad på Facebook. What's the deal? För mig känns det otroligt konstigt att folk inte kan skilja på din yrkesroll och dig som person. Det är nästan creepy. Är ganska nöjd över att inte ha facebook just nu.

Är också lite irriterad på "troendes" (må det vara LCHF-galningar, nyandliga eller überreligiösas) förmåga att slänga upp falsk dikotomi och stjäla retorik. Snackar vi till exempel förespråkare för Intelligent Design så snackas det om ateistisk fanatism, de använder uttrycket Darwinism som om det vore en religion. Antingen har ni eller vi rätt, punkt. Det verkar vara smått utbrett att inte lita på vetenskap. Varför? Det kan bero på väldigt mycket missförstånd om vad vetenskap ÄR. En metod. En metod för att ta reda på vad som stämmer och vad som inte stämmer. Är vi nyfikna på homeopati? Då genomför vi kontrollerade studier där vi provar oss fram och ser om det fungerar. Vi randomiserar och dubbelblindar för att eliminera så mycket felkällor som möjligt. Någonstans måste vi kolla på hur rimligt det verkar. Vad vet vi om omvärlden? Vad säger fysikens lagar? Hur är det rent kemiskt?

Kan ibland bli lite aggressiv i min framtoning när sådana saker förs på tal. Jag bryr mig, Jag bryr mig om vad vi kan "bevisa", få fram evidens för. Jag är inte helt säker på någonting då världen är en väldigt konstig plats. Men vetenskapen ger mig redskap för att kunna ta ställning till vad som verkar troligt, och vad som verkar mindre troligt. Kritiskt tänkande och vetenskaplig skepticism, blandat med en hel del cynism och mörk humor gör att jag orkar fortsätta traggla vidare, och bli fascinerad. Säger som Phil Plait: The universe is cool enough without making up crap about it. En av mina personliga hjältar just nu är Richard Feynman, han hade en hel del fräsigt att säga i ämnet. Och vet ni vad det absolut viktigaste är? Att vara kritisk mot sig själv. Att vara skeptisk mot vad man tror sig veta. Att våga erkänna att man har fel, att ändra sig när ny information tillkommer. Det är jävligt svårt, man lyckas inte alltid, men det är väldigt bra att sträva efter.

Är det någon som läser den här bloggen som undrar över några av uttrycken som förekommer i det här inlägget?

Var skeptiska. Det är inte fult. Det innebär inte att man prompt säger "det här finns inte". Det innebär inte att man inte ser skönhet. Det innebär inte att man inte kan känna kärlek, att man inte kan förundras.

Rubriken: Pat Benatar - Love is a Battlefield