Not If You Were The Last Junkie On Earth

Det är fint väder, det är dags att kasta skornas förtryck åt helvete och utforska livets vägar bärandes ingenting på fötterna. Det är lite lättare att upptäcka de små nyanserna utan att någonting stör, liksom. Så, jag uppmanar er alla att promenera runt utan skor. Att promenerar runt med bara fötter. Att bära shorts.

Igår diskuterade vi någonting skojigt på jobbet, det händer ibland. Tänk dig detta scenario. Du går på krogen, du blir attraherad av någon, du kanske kysser denna någon, och sen kommer det fram att denna någon tidigare varit av motsatt kön. Hur reagerar du? Jag är inte alls insatt i någon genusdebatt, alls. Men det är en spännande tanke för de vanliga Svenssons med vad jag upplever som vanliga normer och inställningar till livet. "Bögar/lesbiska får finnas så länge de inte rör mig" är någonting jag vuxit upp med liksom. Man tänker ju "oj så vänlig du är som tillåter dessa styggelser att existera så länge de inte existerar i din närhet". Det verkar som om sexualiteten i "folkets" gemensamma medvetande är kraftigt förenklad. Vi har också detta scenario. Du leds in i ett rum, får en ögonbindel, och blir sedan tillfredställd. Spelar det någon roll vilket kön personen har som tillfredställer dig om det visar sig vara precis hur skönt som helst? Jag vet att vissa av mina bekanta skulle protestera väldigt högt. En av dem som är lite mer "macho" i sin framtoning är väldigt snabb med att skrika bög gällande dessa hypotetiska frågeställningar.

Vad är då min egen inställning? Fuck that shit. Det spelar ingen större roll. Är du trygg i dig själv, go. Skadar det inte andra, kör. Mår du bra av det, awesome.

Jag är rädd för knark.

Rubriken: The Dandy Warhols - Not If You Were The Last Junkie On Earth