Irrationell rädsla. Smaka på ordet, känner du som jag en viss beska fortplanta sig igenom kroppen?
Det finns vissa saker jag normalt sett inte är rädd för. Krig och en zombieapokalyps är två saker. Men under en mörk period så minns jag två tillfällen där dessa två saker skrämde upp mig.
Jag tycker om att bo i Sverige. Det har ingenting med nationalism att göra, jag trivs med att bo i en förhållandevis stabil region. Just nu så är fenomenet krig ganska långt borta. Men ångest är en lurig pryl. Att höra ett stridsflygplan flyga förbi som direkt triggar tankar som "nu är det krig, vi är invaderade" är ganska irriterande. Speciellt eftersom min rationella del i princip VISSTE att det var väldigt osannolikt.
Samma sak hände med zombieapokalypsen. Att det aldrig kommer att hända vet jag. Zombies i traditionell bemärkelse är inte möjliga helt enkelt. Men, en dag när jag var påväg mot jobbet så var det ovanligt lugnt, inga människor syntes till. Det triggade irrationell rädsla, till den punkt att jag var redo att springa om jag såg någon komma gående mot mig. Ännu en gång, min rationella del VISSTE att någonting sådant inte kunde ske.
Nu kan jag skratta åt det. Det kunde jag redan då. Jag har inte berättat för någon om det, men inte för att jag skäms. Inte längre.
Rubriken: The Naked and the Famous - Punching in a Dream
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar