"Jag vet inte hur länge jag varit här på havsbotten, inkapslad i guld. Odödlig, varje skada regenereras. Det innebär evig tortyr. Jag kan inte andas. Inte se. Inte röra mig. Varje sekund innebär panik när jag försöker dra in luft. Det stelnade guldet förhindrar bröstkorgen från att röra sig. Adningsvägarna är blockerade. Jag kvävs, om och om igen. Det går inte att reflektera, minnen suddas ut och ersätts av smärta. Hur blev det såhär? Jag vet inte."
Funderar på att återuppta skrivandet. Det kommer inte att leda någonstans, men det är ju ganska roligt, visst är det?
Rubriken: Trollfest - Trinkenvisen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar