Fullmoon

Det är inte fullmåne nu, men det är fortfarande en rätt så fräsig låt utav det finska bandet Sonata Arctica. Allt väl? Saknat mig? Ätit någon god lunch på sistone? Druckit något gott vin? Ätit någon god kaka? Argumenterat, diskuterat, bråkat något? Oh do tell.

Sitter här före jobbet och lyssnar på en massa musik. Håret är blött efter duschen, fötterna är stenhårda (det är ju hobfötter vi pratar om). Mina tapeter har tråkigt mönster, jag vill ha fraktaler istället.

Lagomt irriterad på folk som vanligt, alla dessa intriger. Hur kan man vara så bombsäker på sina upplevelser? Det verkar som om vissa tror sig vara ofelbara, att de alltid är objektiva, tar in allting som sker runtomkring med extremt stor säkerhet. Tror de inte att man är påverkbar? Tror de att minnet är ofelbart? Herrejeeeesus. Alla dessa som stror sig vara kontaktade av utomjordinga. Som blir bortförda. "Jag har implantat". Jaha, har du kanske något foto? Röntgen? "Nääää, de är inte fysiska implantat, man kan inte se dem, men de fiiiinns där". Oh rly, how fucking scientific, nu är jag övertygad.

Rubriken: Sonata Arctica - Fullmoon