Panzermensch

Jisses, det börjar ta emot att gå till jobbet, ty jag vet att helgen skola bli jobbig! Att gå 11:30-21:00 på lördag och söndag kommer att kännas.
  Och inte har jag läst mer i Candide, jag kommer hem och läser ikapp de bloggar jag följer, sen finns det inte ork till mer. Shame on me! Shame on all of us!
  Däremot så börjar bokrean snart, 23/2, muhahaha! Nu ska pengen flyta! Sen är det inte så långt kvar tills vi har spelning, det sker 12/3, och 17/3 ska jag tatuera mig, så det finns saker att se fram emot.
  Det jag längtar efter mest är dock våren och sommaren. Att gå barfota genom staden, känna friskt gräs, sätta sig på bänken vid stranden och se på solnedgången. Kanske ta med kaffe eller té (vad är den korrekta stavningen? I dunno) och bara fundera. Ge mig, ge mig nu! Man blir nog ändå mer harmonisk då. Sen vår och tidig höst, där är det perfekt för mig. Hoppas verkligen att det inte blir en ärkevarm sommar som senast, oh, the suffering! Jag tror att jag glödde vid några tillfällen, värmde upp luften runt mig till plasma och bara gled fram genom världen. Det var hemskt, hemskt säger jag!
  Nu snurrade det iväg igen, som vanligt. Cheerio! Mot jobbet! Mot pengarna! Mot äran!

Rubriken: And One - Panzermensch