Ojsan, enligt spotify är det en av mina favoritlåtar. Har en tendens att kötta låtar jag gillar, om och om och om och om igen, innan de återgår till det vanliga rullet.
Visst är det lite gulligt? Känner igen mig lite i det där. Speciellt när det gäller människor man bara träffat på någon fest, då uppstår alla möjliga funderingar över vart man befinner sig i det sociala spelet. Skola man hälsa? Skola man inte hälsa? Hälsar man och den inte hälsar tillbaka? Då är det enklare att spela på sin inneboende virrighet och helt enkelt bara glida förbi lite diskret. Eftersom det ändå händer så ofta så kan en och annan medveten förbiglidning inträffa. Yes, it's a word. Det är en av de bra sakerna med en etablerat virrig personlighet!
Ack, om fem minuter ska jag promenera iväg till jobbet, och håret kommer att bli is och skallra lite tufft när jag kliver in. Man känner sig lite som en
Predator när man drar fram. Men det försvinner rätt fort, och så är man sitt vanliga, vackra jag. Dagen till ära blir det en lila skjorta med svarta ränder. Så grymt stiligt att jag bara väntar på att de ska perfektera kloning.
Rubriken: Jag Panzer - Battered and Bruised
Men eller hur är det lite sjukt? Att man kan vara hur bundis som helst med någon på en fest och sedan när man träffas efteråt är det som att man inte träffats alls. Man kan ju undra vad man får ut av detta festande egentligen :P är det åldern som gör att det bara känns onödigt, eller är det för att jag är relativt nöjd med den sociala stimulans jag får? Man kan ju undra!
SvaraRadera